Entries Tagged as ''

Nätverksneutralitet & Betalningsmodellsdeskriptans

Innan igÃ¥r var det 12 Ã¥r sedan Sverige vann ett guld i ett olympiskt vinterspel. Men det var bara 10 Ã¥r sedan begreppet Internet började bli känt för en bredare allmänhet. Jag kommer ihÃ¥g sist vi vann os-guld, men har betydligt svÃ¥rare att föreställa mig hur världen utan internet sÃ¥g ut. Den retoriska poängen är, att det är viktigt att vi kommer ihÃ¥g att varje steg vi tar är steg i början pÃ¥ nÃ¥got. Vi hanterar nÃ¥got omoget, nÃ¥got bräckligt. Vi kan inte utgÃ¥ ifrÃ¥n att Internet i framtiden lever vidare pÃ¥ samma sätt som det gjorde “i historien”. För historien, sÃ¥ som vi känner den, är knappast lÃ¥ng nog för att kallas historia. Vi mÃ¥ste slÃ¥ss för framtiden.


Nätverksneutralitetsdiskussionen puttrar vidare i USA. Och kommer antagligen till Sverige inom kort. Varför? För att det råder en deskriptans mellan internettrafikens betalningsstruktur och kostnadsstruktur.


Senast var det när Verizon började prata om att de ville ha betalt av innehållsleverantörerna på Internet för att det genererar kostnader i deras nät. Det problem Verizon lyfter fram tycker jag är rätt intressant. Det finns (som jag ser det) två anledningar till problematiken.


1) Internets betalningsmodell matchar inte nödvändigtvis hur kostnaderna uppstår


Att bygga en kabel över atlanten, att stoppa i utrustning i den, att se till att den fortsätter att fungera. Kostar pengar. Att skicka 100Mbit/s Stockholm->Uppsala kostar mindre än att skicka 100Mbit/s Stockholm-Los Angeles. (Kan vi inte införa konceptet megabittimme för att röra till det mer? :) ).


Däremot betalar du inte mer för att skicka data Stockholm->Uppsala och Stockholm->Los Angeles. Och det är preics i hanteringen av den här deskriptansen problemet ligger.


Antingen gör vi som idag att vi:
a) Låter alla användare världen över subventionera varandra genom peering

eller:
b) LÃ¥ter personen välja vad de ska betala för, som ni säger, Small, Medium, Large – Grönt, Gult, Rött.


Hittils har vi använt modellen med peering. D.v.s. att operatörer byter och köper trafik av varandra. När du gÃ¥r utanför sitt eget nätverk, ut pÃ¥ “internet”, handlar de trafik med varandra. Men vad händer om vi börjar titta pÃ¥ tv över internet? Det är en sak att skicka applikationer som e-post över atlanten som kräver relativt lite resurser. Men om 3-4 miljoner internetanvändare i Sverige börjar titta pÃ¥ TV-program frÃ¥n andra sidan atlanten? DÃ¥ pratar vi en annan dimension av investeringar.


Och då uppstår frågan. Kommer Internet att överleva som ett neutralt nätverk med dessa krav på kapacitet? När subventioneringskostnaderna blir mycket, mycket större.


Redan idag är inte den här modellen riktigt sanningen. När jag upphandlar nät på företagsmarknaden 100Mbit/s+ köper jag nät från flera leverantörer för att få bra prestanda i flera nät. Ska jag leverera snabbt till USA behöver jag ett avtal med Level3 eller annan stor leverantör. Men ska jag få bra prestanda i Europa måste jag komplettera med annan leverantör. Hastigheten i operatörernas nät är annan än när den peeras. Ska jag ha en webbtjänst som är nåbar i Kina med hyfsad prestanda måste jag fixa en deal med China Telecom. (Och den andra operatören i Kina vad den nu heter).


Så, nätet är redan segmenterat.

2) Konsumenterrs betalningsvilja inte nödvändigtvis motsvaras av bolagens kostnadsstrukturer.


De flesta är villiga att betala mer för content än för infrastruktur. Och det är därför man sampaketerar tjänster rätt ofta. Jag är inte alls säker på att flat-fee nödvändigtvis är det som gäller i framtidens internet, så vi bör ta den här frågan på allvar.


En framtid där du har en viss WWW-hastighet, och ett antal andra nättjänster som du betalar för på andra sätt är inte alls osannolik. Verizon tänker en bit frammåt. Det handlar egentligen inte om det Google gör idag, för det involverar kalkylerna.


Det handlar om det enkla faktum att det är billigare för B2 att leverera video lokalt i sitt interna nät, än att köpa kapacitet av externa leverantörer och leverera dina TV-kanaler tvärs över atlanten. Är det så konstigt egentligen? Jorden är inte platt. Bandbredd kräver investeringar och kostar pengar.


Valfriheten kostar pengar. Det är inte säkert att de flesta konsumenter är villiga att betala för den. De nöjer sig med att kunna välja Small/Medium/Large från sin lokala nätoperatör. Ska vi tvinga dessa konsumenter att bära kostnaden för alla andras valfrihet?


Frågan är här hur vi vill betala för vårt bredband:


MÃ¥nadspris=(a)*Peeringpris+(b)*Transmissionspris.


Där Peeringpriset är kostnaden att fÃ¥ access till “Internet”, och Transmissionspriset kostnaden att fÃ¥ access till Operatörens nät


Säg att jag då är intresserad av att surfa lite men titta på 150 tv-kanaler operatören tillhandahåller.


eller


Att jag är intresserad av att titta på 10 tv-kanaler som streamas i HDTV från Långtbortistan.


Med valfrihet skulle jag köpa 2 olika paket med olika (a)/(b)-ratios. Olika (a)/(b)-ratios skulle kanske även skapa incitament för Multicast.


Bostream blev ju trots allt rätt stora på att erbjuda en hög hastighet mellan sina egna kunder (2.5Mbit/s) och en lägre ut till resten av Internet. Det är inte alls en orimlig framtidsmodell. Och sedan kan content-leverantörer hyra in sig på Bostreams nätverk ocoh leverera tv-kanaler t.ex. Oönskad? Kanske. Jag trodde det, men är inte riktigt lika säker längre.


Frågan är vilken makt vi har att bestämma över andra personers plånböcker. Det är statens roll att balansera kortsiktiga ekonomiska intressen mot långsiktiga perspektiv. Men det är en delikat balansgång att väga individens frihet och rätt att välja till vad vi tror om framtidens innovationsmöjligheter.


SÃ¥?


FrÃ¥gan är alltsÃ¥. Är det värt det högre priset vi fÃ¥r betala för att titta pÃ¥ tv-program frÃ¥n andra sidan jorden, jämfört med om vi bara tittar frÃ¥n vÃ¥r lokala bredbandsleverantör. Och ska konsumenterna fÃ¥ bestämma med plÃ¥nboken, eller ska vi väga in vÃ¥r framtidstro, där vi teknokrater givetvis sätter nätverksneutraliteten i första rummet eftersom den möjliggör en rad framtida innovationer som har förmÃ¥gan att förändra världen mer än vad Internet gjort pÃ¥ 10 Ã¥r…

Print

Händer det… eller blir vi bara fartblinda igen?

Jag funderade i morse pÃ¥ om det är sÃ¥ att vi är pÃ¥ väg in i en ny “it bubbla” eller om det faktiskt är sÃ¥ att nÃ¥got har ändrats.


Ungefär såhär ser jag på de senaste 10 åren:


1. 1995-97 – Internet till foket


2. 1997-00 – Allt är möjligt! Den “nya” ekonomin. Allt kommer att gÃ¥ via internet. Telefoni, TV, Filmer. Bredbandsportaler är framtiden, för där kommer kontaktytan till den konvergerade mediaytan att äga rum, där köper man musiken, hyr filmerna och spendar sin tid. Det är dessa siter som tar över efter tv-kanalbolagen, skivbolagen, etc. I väntan pÃ¥ att framtiden ska hända bygger vi stora portaler och försöker fÃ¥ dem stora, bygga varumärken, inmuta utrymmet som kontaktpunkt.


3. 2001-04 – Den stora klan sveper över världen. Telefoni, TV och filmer konvergerade inte sÃ¥ snabbt som man trodde. Portalerna övergÃ¥r frÃ¥n att försöka fÃ¥ traffiken att stanna till att försöka sälja den vidare sÃ¥ snabbt som möjligt (t.ex. till fysiska Ã¥terförsäljare i form av prisjämförelser).


4. 2005-06 Allt är möjligt! Se 2.


5. 2007- Succé eller härdsmälta? Se 3?


Min fråga är egentligen. Sker det någon tripple-play adoption? Sker det någon ip-telefoni adoption? Är tekniken mogen? Är tekniken billig? Är tekniken bättre?


Jag har inte ip-telefoni, jag har inte ip-tv, och jag måste nog ändå vara en early adopter. Är det så att den stora skillnaden främst är att vi återigen blir fartblinda?


Det är fortfarande minst 4-5 år innan vi ser ip-uppkopplade stereoapparater på bred front. Jag börjar tro att vi har mycket, mycket längre kvar än många har fått för sig i fartblindheten innan revolutionen är här.

Print

I morgon börjar KU-utfrågningarna

I morgon börjar såpan. KU-utfrågningarna direktsänds via tv, radio och via riksdagens hemsida. Det är bara att ratta in och lyssna på demokratin i arbete.

Lite konstigt är det att man inte gjort avbön tidigare. Det är över ett Ã¥r sedan händelsen som analyseras, och den släpas fram och tillbaka i media. Klart är att man gjorde bort sig. Klart är att det finns högar av utredningar som kommer fram till samma sak som man konstaterade redan i estoniautredningen – Regeringskansliet behöver krisdsberedskap.

Man behöver en 24/7 beredskap för incidenter, rutiner för att hantera dessa och inte minst; Övningar. Det behövs en stabil grund att stå på för att kunna improvisera när kaos inträder. Om man hade övat på kriser hade man vetat hur UD skulle agera (inte tvinga drabbade att skriva under skuldförbindelser). Man hade vetat hur man skickade iväg de räddningsstyrkor som länge stod redo utan att få åka iväg för att papper hamnade mellan stolar.


Krisen kännetecknas av feghet och obeslutsamhet. Desto viktigare med erfarenhet att luta sig tillbaka på. Ingen regeringsmedlem har deltagit i krisscenario-övningar de senaste 5-10 åren. Det är anledning nog att göra avbön, erkänna sina misstag och ta sitt ansvar. Antingen genom heder i kroppen och avgå, eller åtminstone faktiskt agera för att förmildra problemen i framtiden.


Har regeringen deltagit i någon katastrofövning det senaste året? Nej.


Har regeringen inrättat en krisstab i regeringskansliet? Nej.


Har regeringen dragit ut på frågan, fortsatt visat brist på handlingskraftighet så att vi får genomlida patetiska KU-förhör där uppifter såsom telefonlistor vägras att offentliggöras? Har de hanterat frågan så att vi kommer att släpa den med oss i en hel valrörelse? Ja.


…För att inte säga nÃ¥got om Anna Sjödin. Det gör Berglin bäst. “Ska vi ut och göra en SSU-are ikväll? Börja med shots pÃ¥ Bronco och sedan vidare till Crazy Horse och bli stupfulla?” (fritt frÃ¥n minne)

Print

Death by risk aversion…

Är egentligen emot att blogga om bloggar. Men det här mÃ¥ste jag bara skicka vidare, funderar pÃ¥ att göra om det här blogg-inlägget till en föreläsning…


Death by Risk aversion


Print

Det kommer bli kallt..

Undrar vart man borde flytta… För gulfströmmen är en rätt sympatisk pryl.. Jag kommer sakna den.


“Absent any climate policy, scientists have found a 70 percent chance of shutting down the thermohaline circulation in the North Atlantic Ocean over the next 200 years, with a 45 percent probability of this occurring in this century. The likelihood decreases with mitigation, but even the most rigorous immediate climate policy would still leave a 25 percent chance of a thermohaline collapse. “

Print