Ett inlägg jag velat skriva länge, man aldrig riktigt orkat. De senaste dagarnas frustration får mig dock att få tummen ur.
Kokboksförfattare – skärp er!
Det råder en viss informationsassymetri mellan kokboksförfattaren och läsaren som försöker tolka recepten. Den största skillnaden mellan bra och dåliga kokböcker är just i vilken grad författaren förstått detta och tagit hänsyn till det hela. Tyvärr är det mycket, mycket svårt att se i affären där du bläddrar i de glatta böckerna.
Huruvida recepten hÃ¥ller eller inte, ja, det är nÃ¥got du Ã¥ngestfullt fÃ¥r uppleva när du stÃ¥r en kvart innan gästerna kommer och i frustration skriker – men vad menar tanten egentligen?
Vad menar jag med informationassymetri? Jo. Kokboksförfattaren som förhoppningsvis tillrett anrättningen flera gånger använder receptet på ett helt annat sätt än novisen som aldrig lagat rätten. Detaljer glöms, vad som författaren är självklart utelämnas. Receptet blir därför onödigt krångligt.
Ja, recept provlagas innan de trycks i kokböcker. Men de provlagas allt för ofta av författaren själv, som lider av ordblindhet. Alla som skriver regelbundet vet hur ordblind man blir när man läser sin egen text. Hjärnan vet ju vad som står där och har därför svårt att upptäcka de mest uppenbara felaktigheter.
Min hatbok för tillfället är “Glass – läckert för lediga dagar” av Susanna Tee. En bok full av härliga glassrecept, läckra bilder där man blir sugen och inspirerad. Det är bara ett problem. Recepten är felaktiga, inkompletta och fungerar helt enkelt inte. Jag vet inte omd et är Susanna Tee:s fel, det kan bero pÃ¥ översättaren Johanna Holmberg.
Jag har lagat 3-4 glassar ur boken, inget recept har riktigt fungerat. Diffusa beskrivningar och volymangivelser som är väldigt konstiga. Nu senast rånade jag krusbärsbuskar för att göra krusbärs- och fläderblomssorbet (En sorbet med massor av grädde i, då är det väll inte sorbet?). Hursomhelst. Receptet pratar om fläderblomssaft, men underlåter att berätta om det är koncentrerad saft eller inte som åsnyftas. Koncentrerad gissade jag eftersom det brukar användas, varpå krusbärssmaken dödades totalt. Visserligen har jag en flädersorbet i kylen, men det känns lite bittert att ha riskerat händer på taggiga krusbärsbuskar, kokat och passerat till ingen nytta.
Ett annat projekt har att varit en än gång att försöka få fart på de där surdegarna.. Riddarbageriets bröd beskriver i fyra punkter hur man gör en surdeg. Inte en enda bild över processen. Inte ett ord om vad som ska hända med degen under de olika dagarna. Otydligt om de ska förvaras i kylen eller inte under de första dagarna.
Käre kokboksförfattare. Titta pÃ¥ James Petersons “Kokkonstens väsentligheter”, 150 recept, 1 100 foton. Det är kanske övertydligt, men jag tror att de flesta konsumenter av kokböcker hellre ser att vi lämnar mer utrymme till perfektionen kring färre recept, än att försöka reducera recepten sÃ¥ mycket som möjligt för att fÃ¥ in sÃ¥ mÃ¥nga recept som möjligt. Även Anna Bergenströms matböcker brukar innehÃ¥lla recept som fungerar, även om de ibland även de utlämnar viss information.
Det är frustrerande, att man med så få handgrepp, några bilder till, ett par meningar extra, övertydlighet snarare än otydlighet, kan förvandla en frustrerande matlagningsupplevelse till en härlig lek i köket.
Så, några råd till aspirerande kokboksförfattare från en kökets klavertrampare:
- Kvalitet snarare än kvantitet, det finns hundratusentals recept i databaser på internet. Jag behöver inte fler recept, jag behöver bra recept.
- Var övertydlig, folk är idioter. Eller snarare, det är skillnad att laga ett recept för första gången för en novis än för 100 gången för ett proffs
- Låt en amatör provlaga recepten, då hittar du otydligheter, själv är du ordblind. (Ja, jag är frivillig, har alltid drömt om att laga mig igenom en hel kokbok från början till slut, men det är en helt annan historia)
- Använd bilder, massor av bilder.
- Utnyttja ny teknik – Provlagar ni ändÃ¥ recepten? Varför inte filma och lägga upp pÃ¥ nätet?.
Tags: Uncategorized by
No Comments »
