Jag har idag kontaktat kulturskaparna per e-post för att få svar på vilket material de äger rättigheter till. Vad de kan licensiera och på vilka villkor.

Ge mig inte gnäll. Det behövs inte politiker, det behövs inte debattartiklar. Ge mig innehåll, ge mig licensvilkor, ge mig priser, ge mig ett api. Gör något istället för att sitta och sura.

(ps. Om det verkligen är så att ni faktiskt inte har möjlighet att licensiera några verk till mig, varför klagar ni då? ds.)

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Jag har motionerat min fantastiska scanner en del. Utöver att ha kastat en hel del papper ifrån arbetsrummet har jag digitaliserat samtliga rapporter TELDOK utgivit under sina 25 verksamma år, mycket spännande läsning. Av bara farten åkte också boken Lösenord: Buss 311, av Per Arne Skansen genom scannern och finns nu att gratis ladda ner på hans hemsida. Totalt slukades någonstans mellan 25-30.000 sidor, utan att min lilla trotjänare klagade det minsta.

Jag har även hunnit hacka lite smått. Perl och XSLT-transformer hjälpte till att hantera metadata till TELDOK-rapporterna. SNUS fick ett nytt medlemshanteringssystem med hjälp av CakePHP. Jag läste och byggde Voddlers XBMC-klient.

Jag tog fram en gammal vmware-image med en vinsajt som aldrig riktigt blev färdig, och skrev en iPhone-app till den som heller aldrig riktigt blev färdig. Det är inte alltid så viktigt det där, att det blir färdigt.

Men Objective-C är lite intressant (Förlåt Björn Eiderbäck när jag aldrig trodde jag skulle få nytta av dina Smalltalk-labbar och avfärdade det som ett akademiskt lekspråk, om än vackert på sitt lilla sätt.), och iPhone SDK har sina poänger, när man väl börjar hitta rätt i det.

Jag har även pratat en del, bl.a. ett halvt återvunnet föredrag om Open Innovation på Svenska Industrins IP-förening (SIPF)s årsmöte (jag är av princip emot återvunna föreläsningar, men hey, jag var pappaledig). Det var roligt att virra runt på Scania för att försöka hitta rätt byggnad, och trevlig respons på presentationen. Det var dock emot allt jag står för att behöva tack nej till både lunch och middag.

Jag skrev en del, främst en iteration av avhandlingsmanuset för att avsluta den senaste refaktoreringen. Får se om vi kan bli överrens om hur långt det är kvar nu. Petade även ihop ett par remissvar åt SNUS, dels kring PTS utredning om öppna nät och tjänster, dels kring e-delegationens betänkande.

Vad har jag gjort mer? Säkert något. Just ja, passat barn. Nu är det halvtidsledighet resten av våren. Vi får se vad det leder till.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

(En brasklapp här, detta är work in progress och kan ändras när jag kommer längre i undersökningen, jag kan fortfarande ha missat ett och annat. Kommentera eller maila mig stefan@gorling.se om ni känner till några detaljer jag missat i denna fråga.)

De senaste dagarna har det varit mycket prat kring att Voddler inte följt licensreglerna för den mediespelare, XBMC de använder sig av i sin klient. GPL är en s.k. viral licens som innebär att kod som använder den även den blir smittad, och därigenom måste publiceras.

Många är dock besvikna på den programkod som Voddler lämmnat ifrån sig (190  MB zip-fil)

Så här ser klienten ut

Voddler-klienten kan sägas bestå av tre olika delar.

• Ett frontend, menysystem och uppspelare baserat på den GPL-baserade XBMC, kallas VoddlerPlayer.
• Ett backend, som sköter det praktiska, hämtar data och information direkt från Voddlers servrar eller via P2P, som kallas VoddlerNet.
• En bunt python-kod som pluggar in i XBMCs infrastruktur och anpassar menyer och klistrar ihop det hela. Denna kod kommer vad jag kan se helt öppet med själva voddlerinstallationen.

VoddlerPlayer hämtar information från VoddlerNet över TCP/IP. VoddlerNet har en inbyggd webbserver som tar emot VoddlerPlayer-förfrågningar och svarar på dem. De två programmen har således ingen kontakt som gör att VoddlerNet-koden måste publiceras.

(Exakt hur detta går till kan ni se genom att läsa Foddler-koden, vad den gör är att logga in mot VoddlerNet som om den vore VoddlerPlayer, och lista filminformation och streama dem via VLC istället för XBMC.)

Vad Voddler undanhållit

Voddler har släppt programkod för XBMC-klienten, det är en relativt ointressant anpassning av XBMC med lite programkod för att läsa de Voddler-specifika RSS-filerna med filminfo och lite andra mindre anpassningar som jag inte tror att XBMC-projektet är så intresserade av att inkludera i sitt eget programkodsträd.

Vad jag kan hitta är det främst en enda programkodssnutt som saknas (och här är jag inte helt färdig ännu).Och det är metoden GetSsoToken(), som anropas i metoden doVoddleUserLogin() (xbmc/Util.cpp, rad 4722).

Vad jag kan förstå, speciellt genom att läsa Foddler-koden som reverse-engineerat just denna metod är det den kodnyckel som krävs för att VoddlerPlayer ska få ansluta till VoddlerNet. Utan denna kan XBMC-koden inte användas till att just spela Voddler-material, med denna nyckel kan vad som helst relativt enkelt ansluta och hämta ut allt Voddler-material, vilket också Foddler-klienten gör enkelt.

Varför Voddler undanhållit det

Den här lösningen är rätt klumpig och skiner knappast av brillians. Men när man ser på hur den är konstruerad är det lätt att förstå varför de inte vill lämna ifrån sig denna del av koden. Med en fungerande kodnyckel kan vem som helst surfa rakt in med sin RSS-läsare till VoddlerNet-webbservern och ladda ner okrypterade videoströmmar av sina favoritfilmer (Detta hyffsat förenklad beskrivning).

Detta eftersom uppkrypteringen (om strömmen är krypterad, men det utgår jag ifrån) sker i VoddlerNet-backend och sedan skickas vidare till XBMC-frontend okrypterad.

Om man hade inkluderat denna programkod hade vem som helst kunnat skriva program som laddade ner filmer och spred dem för vinden hursomhelst, något filmbolagen inte är särskilt sugna på.

Är det ett brott mot GPL?

Jag är lite kluven till det här. Visst, det är formellt ett brott mot GPL, å andra sidan uppfyller de andemeningen med licensen, de delar med sig med alla förbättringar/förändringar de gjort.

Men som Voddler säger i en IDG-artikel:

“Voddler tillbakavisar kritiken och hävdar att den kod de har lagt upp är tillräcklig för att följa licensen.

– Det går att kompilera en spelare utifrån den kod vi har lagt upp. Den kan inte spela vårt innehåll men den kan spela andra mediefiler, säger Ellinor Lejman, pressansvarig på Voddler.

Hon påpekar också att innehållshanteringen sköts av ett annat program som samarbetar med spelaren. Den lyder inte under gpl utan en stängd licens.”

Samtidigt vill de inte att vem som helst ska kunna prata med VoddlerNet-bakändan. Den är inte fri och får inte fipplas med. Kanske kunde de konstruerat den spärren på ett snyggare sätt dock.

Nu löser Voddler detta genom att byta ut GPL-baserade XBMC mot en ny Adobe AIR-klient som är sluten och där DRM-uppkrypteringen sker inne i denna klienten. Det innebär att även om hela VoddlerNet-programvarna är kvar (vilket jag har uppfattat det som att den ska vara), så kommer hack som Foddler enbart få ut en krypterad videoström.

Andra anklagelser

Noah Williams uppmärksammar på Twitter att VoddlerNet använder sig av kod under den mycket mindre restriktiva BSD-licensen. Denna licens kräver inte att du delar med dig av din programkod på samma sätt, men du måste skicka med själva BSD-licensen med programmet, vilket han hävdar att Voddler inte gör.

Uppdaterat: Denna programkod finns även refererad i en Make-fil i VoddlerPlayer men behövs inte, så den används säkerligen för getSsoToken(), rimligt antagande då det är ett krytpografiskt bibliotek det handlar om.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Vad höll jag egentligen på med under 2009? Egentligen finns det inte så mycket roligt att rapportera, i januari rundade jag av min empiriinsamling och sedan dess har jag skrivit på ett enda manus som ännu inte är publicerat. Och om/när ni väl ser det publicerat kommer det inte precis förklara vad jag gjort all den här tiden.

När jag tittar tillbaka önskar jag att jag hade haft tid att skriva mer saker, och att uttrycka det mer publikt, deltagit mer i debatten. Det finns så mycket spännande att diskutera just nu men tiden verkar inte riktigt finnas där.

De första dagarna i jannuari 2009 kom boken “Nätverksneutralitet i Sverige” i tryck. Lite sent kan tyckas eftersom seminariet den baserades på hölls ca 9 månader tidigare. Men när jag ser tillbaka på 2009 kom den i god tid. Målet med Teldok 2.0 var att lyfta upp frågor lite innan de blev uppblåsta och infekterade och diskutera dem från flera olika perspektiv. Med det här seminariet och den efterföljande boken gavs åtminstone en pusselbit i vad som under sommaren/hösten skulle bli en mycket aktuell debatt i Sverige.

Boken refereras flera gånger i PTS utredning om begreppet (och om de bara kunnat referera korrekt hade jag och Peter fått ett par browniepoints, men nej…), jag fick även nöjet att moderera ett seminarium i frågan arrangerat av infrastrukturminister Åsa Torstensson. Och jag modererade ett seminarium i ämnet på Internetdagarna.

Internetdagarna ja. Jag sa att jag inte skulle vara med i år. Vilket slutade med att jag modererade ett seminarium, talade på två andra och var mer och arrangerade ett fjärde. Jag jobbar fortfarande på att dricka upp talargåvorna men det var lite för mycket prata och lite för lite lyssna. Nästa år ska jag definitivt inte vara med.

Under hösten arrangerade Teldok 2.0 även det andra seminariet som vi fått pengar av från .SE, Matt Mason kom på besök och talade om upphovsrätt och pirater. Lite mindre ambitiöst än det tidigare seminariet kan tyckas, men det var ändå fantastiskt skönt att därmed uppfylla vad vi lovat.

När sommaren började ta fart kom årets andra bok från tryckeriet. “Att arbeta med IT-projekt“, en bok jag skrivit på av och till under ca 2 år var till slut färdig. Det är enormt skönt att ha den i tryck, och fantastiskt roligt att den blev av till slut. Jag tycker faktiskt den blev helt okej. Det är svårt att veta hur en Studentlitteraturbok tas emot. Den har åtminstone köpts in av en rad universitetsbibliotek (och verkar ofta bli utlånad), blivit kurslitteratur på minst en kurs, fått en liten blänkare i CS, jag har pratat om den ett par gånger. Men det absolut roligaste är att den faktiskt står i hyllan på Lidingö Stadsbibliotek (och har varit utlånad där också!), biblioteket som jag ofta gick till när jag växte upp, och som därmed formade mitt liv.

(För den som undrar “Oumbärlig Rådgifvare för hvarje hem” säljer faktiskt en handfull exemplar varje kvartal.)

Jag är fantastiskt nöjd med att jag under året formellt instiftat Fredagsklubben:

“Det finns två saker jag (och många andra) misslyckas med som akademiker i Sverige. Dels att läsa nya, inspirerande områden utanför det kärnområde som man för tillfället anses ha anledning att ha insikt i. Dels att hålla igång det vetenskapliga samtalet.

Sedan en tid tillbaka har jag instiftat fredagen för detta ändamål. Fredagen är veckans slut, när vi vågar vara lite mer frivola, när folk går tidigare, kommer senare och bokar eftermiddagsmöten nära hemmet. Sen i julas har jag satt en ära i att inte göra något produktivt alls på fredagar. Jag börjar ofta morgonen med att läsa ett par timmar på  Café Albert, jag fortsätter till ett par timmar att skriva på Wienerkonditoriet (utan Internet). Äter en lunch med någon trevlig person och spenderar eftermiddagen på KB, Kulturhuset, boklådor eller helt enkelt vandrandes på stan och uträttandes lite fredagsärenden.

Alla har inte denna möjlighet (även om jag tror fler borde göra det). Men att komma in till kontoret en stund senare på fredagmorgonen är möjligt för de flesta. Således. Det är rätt enkelt. På fredagar, i allmänhet, befinner jag mig på Café Albert (www.cafealbert.com), Birger Jarlsgatan 5 mellan ca  07.45-09.30. Den som har lust är välkommen att komma förbi och fika.”

Detta fungerade riktigt bra under våren, mindre bra under hösten när Lisa rört till min rytm, men jag har upprätthållit principen även om det inte alltid blivit caféfredagar. Men vill du vara med, hojta till!

Genom att en dag i veckan inte fokusera på det som är kortsiktigt mest akut har jag lyckats få en hel del nya tankar och perspektiv. Bland annat hittade jag Luhmann, som öppnade upp för en hel del idéer kring världen som ett stor trassel. Det behövs tid för reflektion, jag bara hoppas att nästkommande arbetsgivare lämnar möjlighet för detta om än ej kanske riktigt lika generöst.

På grund av fredagsklubbsdiskussioner uppstod även OurVisbyAgenda.eu. Det var lite mer jobb än vad vi alla helst skulle önskat att föreslå en 5-årsplan för EUs ICT-politik, men det var riktigt givande och jag tycker att både vår rapport, och ordförandeskapets slutsatser blev riktigt bra. Jag vill gärna tro att vi hade viss påverkan både på konferensen och slutsatserna, speciellt eftersom Åsa Torstensson själv påstår att de tog lärdom av våra tankar. Bl.a. DN skrev en del om projektet (här, här och här). Arbetet ledde både till en inbjudan till Visbykonfenrensen och till en del andra intressanta saker. Nu är det upp till Spanien att föra arbetet vidare.

Inom SNUS fortsätter jag att se till att remisser blir besvarade. Det förefaller uppskattat och det blev en hel bunt med tyckande under året:

• 2009-12-02 – Svar på remiss ang “vidareutnyttjande av handlingar, PSI-direktivet” (DS 2009:44)
• 2009-11-24 – Svar på remiss ang “ändrade regler för tillstånd att använda radiosändare, m.m.”
• 2009-08-31 – Kommentarer på Vitbok kring IKT-standardisering
• 2009-06-27 – Svar på remiss ang “Kammarkollegiets studie om Organisationslegitimering” (DNR 93-33-09)
• 2009-06-20 – Svar på remiss ang “Trafikverksutredningen” (SOU 2009:31)
• 2009-05-17 – Svar på remiss ang “En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen” (SOU 2009:1)
• 2009-03-31 – Svar på remiss ang “En framtida spelreglering”
• 2009-02-13 – Svar på remiss ang “Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning” (Artikel i NyTeknik)

Sen kommer det alltid några kantbollar. Och de är på ett sätt roligast, för de tvingar en att klia sig i huvudet och tänka efter den del. Årets topp 3 var:

1. Efter att Piratpartiet tagit sig in i Europaparlamentet frågade sig många vad som egentligen hade hänt. Helt plötsligt satt jag en lördagmorgon i en studio på Sveriges Radio och diskuterade “Piraternas politiska följder“. Fantastiskt roligt att dels sitta och kommentera andra inslag, och att göra det i direktsändning. Precis när jag började få koll på vad som hände var programmet givetvis slut. Men nästa gång är jag med från start!

En stor eloge till producenterna som lyckades sätta ihop ett balanserat och genomtänkt program. Det bästa sättet att bedöma media anser jag vara att se hur de skriver om ämnen man känner till. Skriver de dåligt om ämnen jag är insatt i, är sannolikt artiklarna om det jag inte är insatt i av ungefär samma kvalitet, bara att jag inte ser det. I det här fallet var det tvärt om. Nu hoppas jag bara att de gör en uppföljare om konflikten kring Upphovsrättsfrågorna under 2010.

2. Appropå upphovsrätt. Jag blev tillfrågad om jag inte kunde prata lite om affärsmodeller i upphovsrättsindustrin. Och helt plötsligt stod jag inför hundratalet kvalificerade upphovsrättsjurister och skulle försöka förklara varför jag tyckte att de behövde tänka annorlunda. 122 slides på 25 minuter, fantastiskt svårt men roligt.

3. Det verkar ha varit juristernas år. För jag fann mig även talandes inför en grupp patentjurister i lunchkoma som kommit för att lyssna på vad jag egentligen tyckte om begreppet Open Innovation. Även detta ett riktigt kul föredrag som tvingade mig att definiera och selektera ett och annat. Och snart ska jag prata inför ännu fler patentjurister i lunchkoma omkring samma ämne.

Jag har nog glömt en del, men, sammanfattningsvis får jag nog anse att det var ett riktigt bra år. Det blev inte så mycket resor p.g.a. den lille, men jag han åtminstone med Milano, Köpenhamn och Visby (och eftersom jag ligger under med ca 16-1 i kvällsfrånvaro var det nog bra att det inte blev mer). Jag är fortfarande sjukt nöjd med de tre saker som förändrade mitt liv under sommaren.

Återigen, ett stort tack till alla er som gjort detta möjligt på olika sätt. Jag är blott en liten del av ett stort trassel, utan er skulle jag enbart vara en ensam man som ständigt trampade i klaveret.

Vi ses igen 2010,

Eder bönhasare och krabbsaltare.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Det är synd att se att den nya överhypade videotjänsten Voddler tvingas backa in i videobutikens uthyrningsmodell – betala X kronor så får du se filmen i 24 timmar, alternativt reklamfinansiering för äldre filmer, två synnerligen etablerade sätt att betrakta filmer.

Det är fel. Det är riktigt fel.

Inte för att man försöker få personer att betala, utan för att man (antagligen p.g.a. etablerade licensavtalsmodeller i en avtalsdjungel) faller tillbaka till samma betalningsmodell som tvingats fram av tidigare teknologiska begränsningar. I videobutiken hade vi ingen annan modell än att ta betalt innan vi lånade ut filmen.

Detta är en begränsning som inte längre finns. Så varför använder vi samma prissättningsmodell? On-line finns tusentals möjligheter.

Så, återigen, vi måste släppa de gamla metaforerna. Internet är inte en videobutik. Så länge vi hävdar det kommer vi bråka om hur många kronor X är, och där kan jag på förhand säga att branschens uppfattning och konsumentens uppfattning aldrig kommer att överlappa i tillräckligt stor utsträckning för att lösa piratproblematiken.

Vad skulle man göra istället? Ja, en jurist jag pratade med mumlade något om att “det där låter väldigt mycket som psykologi” och så är det. Hur vi väljer att spendera våra pengar har inte med någon from av maslowsk pyramid att göra, utan hur vi utformar betalningsgränssnittet. Vissa lyckas bättre (hint: jag har köpt Barbecue on your iPhone-appen) andra sämre (hint: jag har aldrig hyrt en film on-line).

Det absolut största hindret mot att hyra en film on-line är att jag får mycket lite information om filmen (återigen, en beskrivning av filmen som kommer från den artificiella begränsningen av baksidan på ett videokasettfodral, hur förnuftigt är det?) och förväntas sedan betala en ansenlig slant för att se denna i 24 timmar. D.v.s. jag tar en (psykologiskt) rätt stor upplevd risk utifall att det är en skitfilm och jag sen vill se något annat.

Om vi skiter i metaforerna. Vad kan vi hitta för modeller som sänker betalningströskeln? Det finns massor, och jag bjuder inte på alla gratis  Men här är ett par rätt enkla förslag:

1. Ta betalt efter att jag fått lära känna filmen. Om jag har sett första halvan av filmen och jag vill se andra halvan, är jag enormt mycket mer villig att betala än när jag bara sett en videokasettbaksida eller en enminuts trailer. När jag köpte musik i iTunes fick jag lyssna 30 sekunder, det innebär ungefär 20 minuter för en film, men eftersom dramaturgin i en film alltid innebär att de sista 10 minuterna är mest relevanta kan man ta betalt efter 100 av 120 minuter om man så vill.

2. Variera modellen för att hantera risken. Låt mig välja mellan att betala 10 kronor innan jag börjar se filmen, eller 20 kronor om jag vill fortsätta se den efter första halvtimmen, eller 40 kronor om jag vill se sista halvtimmen.

(Och dessa priser sätts ju då givetvis inte efter någon supertrubbig videofönstermatafor inskriberade i avtal, utan genom att vi faktiskt använder den statistik vi genererar on-line för att se vad en film är värd och när vi vill betala mycket för den eller lite för den. Det finns fantastiska möjligheter till data-mining.)

3. Det mest kontroversiella. Låt folk välja efter de sett hela filmen hur mycket de vill betala. Det kanske förefaller naivt, men det är psykologiskt intressant att pröva. Vi vet idag väldigt lite om psykologin bakom olika former av betalningsbeslut vid filmtittning, helt enkelt eftersom vi endast, sedan spelfilmen uppfanns bara provat 1 modell. Så även om denna inte lönar sig enormt kan den ge stora insikter i hur en riktig modell ska utformas.

Den nya typen av tjänster får idag olika former av test-licenser, eftersom branschen börjar inse att de måste pröva saker. Och det är jättebra, men missa inte möjligheten att använda just denna typ av frivola testande till att faktiskt pröva saker, och inte hänga kvar vid videobutikens metaforer.

Jag vill förpassa videobutiken till museer.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Det tvingade mig att i någon mån sammanfatta min syn på det hela. Presentationen finns här – Vad vill konsumenterna ha? (eller: varför det är dåligt att DVD-försäljningen ökar).

122 slides på 25 minuter. Phew.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Jag har upptäckt en kulturhistorisk skandal. Någon gång mellan år 1977 och år 1999 har censuren slagit till och historien skrivits om till att bli mer politiskt korrekt. Gamla brott har raderats från historieskrivningen, namn suddats ut och skeenden ändrats. Vinnaren skriver sannerligen historien.

Jag talar givetvis om vas som egentligen hände på Bamsefars 50-årskalas, en central episod i berättelserna om Klas Klättermus. Titta bara, får det gå till så här??? Vem är ansvarig, är det författaren Thorbjörn Egner som varit inne och ändrat eller de svenska översättarna Ulf Peder Olrog och Håkan Norlén (ja, det är samm i båda böckerna). Eller är det någon mellanhand som varit inne och petat? Ni kommer inte undan, jag är er på spåret, så här får det inte gå till!

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Eftersom jag aldrig hittar den där prislistan när jag ska beställa är det ju lika bra att jag hjälper dem med det här med Internet. En pdf: Pizzeria Gavroche meny/prislista

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

I november kommer en ministerkonferens att hållas i Visby, där denna nya strategi ska diskuteras. Ett konsultföretag har börjat ta fram ett förslag till underlag, men jag tror att det finns flera perspektiv som de inte fångar in.

Vad tycker du EU bör göra för informationssamhället de närmaste åren? Låt oss skriva ett eget förslag på vad en policy bör innehålla. Nätverksneutralitet? Öppna API:er? Bredband till landsbygden? Ändrad upphovsrätt? Ett säkrare Internet?

Och inte minst. Vad bör EU låta bli att göra?

Vi är några som kommer att redigera ett alternativt förslag, hjälp oss, eller skriv ditt eget förslag. Mångfald är bra. Men kika in på www.OurVisbyAgenda.eu och tyck till.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.